Min syn på inavel
Det här med inavel är en väldigt aktuell fråga med väldigt många åsikter och tankar. Viktigast när det gäller inavel är att man har kunskap om det, om leden man korsar och att man kan stå för sin åsikt. Jag har varit kluven i denna frågan länge och inte vetat vad som är rätt eller fel. Taget från tomma intet satte jag 2.0% som max på inavelsprocenten. Men den siffran är inte baserat på något så hur ska jag kunna stå för att jag tycker det är ok med det och varför jag inte tycker det är okej med högre. Jag bestämde mig helt enkelt för att försöka läsa på lite mer om det.
Inavel finns inom de flesta djurarter på ett eller annat sätt. Vad säger deras regler eller rekommendationer? Och vad säger jordbruksverket om inavel?
Följande står i djurskyddslagen 4 kap. §3
"Avel
3§ De djur som nedärver missbildningar, eller andra egenskaper som medför lidande för avkomman eller negativt påverkar avkommans naturliga funktioner, får inte användas i avel. "
Det står inget om inavel i sig, vad jag kan hitta. Jag har svagt minne av att SKHRF för några år sedan frågade jordbruksverket vad de ansåg och rekommenderade. Till svar fick de att ja, mor och son parningar är väl inte bra. Men detta kan jag inte svara till 100% på att det sades eller va.
Så vad ska man gå på då? Är det inte farligt med inavel? Det måste ju påverka djuren på något sätt.
Såklart att det gör. Inte minst så påverkar det den "biologiska mångfalden". Ju mer vi inavlar på våra djur ju färre partners för framtida avel finns det. Nu finns det så pass mycket kaniner i Sverige och norden att detta inte är ett större problem. Inte just nu i alla fall, men det kan bli det om vi inte är försiktiga.
Så vilken inavelsgrad är acceptabel? Var ska man dra gränsen för att kunna bibehålla en bra avel?
Jag valde att gå in och kolla hur det är i hund och katt världen. Ska göra en enkel sammanfattning av min uppfattning.
I båda djurarternas fall har man valt att endast räkna fem generationer bak. D.v.s att de kan ha samma nämnare fler gånger i sjätte ledet och bak utan att det påverkar inavelsgraden. Man vill hålla en så lång inavelsgrad som möjligt. Inavelsökningen i en ras bör understiga 2,5% vilket ger en stegring på 0,5% per generation. Man rekommenderar att inte para två individer som överstiger 6,25%, d.v.s. kusinparning. Att para far med dotter, mor med son eller helsyskon med varandra är ofta ett brott mot deras grundregler.
Så var har jag då valt att ställa mig i denna frågan? Jag har valt att gå efter hudar och katters rekommendationer. Dock kommer jag kolla på hela stamtavlan och inte bara fem generationer tillbaka.
- Så låg inavelsprocent som möjligt
- Kullar upp till 2,5% är okej. Släktskapet ska då kollas igenom noga för att se vilka individer som är återkommande.
- Kullar som håller sig under 6,25% kan tänkas. Släktskapet ska då kollas igenom noga för att se vilka individer som är återkommande.
Om hud- och katt-avel inte räknar mer än fem generationer bakåt, gäller det då defekter också?
Nej det gör det inte. Då flera defekter och sjukdomare kan ligga latent i flera generationer kan man inte räkna bort de för att de hamnat långt bak i härstamningen.
Har du frågor eller kanske har annan information du vill dela med dig av till mig? Du är då välkommen att kontakta mig på mail.
Inavel finns inom de flesta djurarter på ett eller annat sätt. Vad säger deras regler eller rekommendationer? Och vad säger jordbruksverket om inavel?
Följande står i djurskyddslagen 4 kap. §3
"Avel
3§ De djur som nedärver missbildningar, eller andra egenskaper som medför lidande för avkomman eller negativt påverkar avkommans naturliga funktioner, får inte användas i avel. "
Det står inget om inavel i sig, vad jag kan hitta. Jag har svagt minne av att SKHRF för några år sedan frågade jordbruksverket vad de ansåg och rekommenderade. Till svar fick de att ja, mor och son parningar är väl inte bra. Men detta kan jag inte svara till 100% på att det sades eller va.
Så vad ska man gå på då? Är det inte farligt med inavel? Det måste ju påverka djuren på något sätt.
Såklart att det gör. Inte minst så påverkar det den "biologiska mångfalden". Ju mer vi inavlar på våra djur ju färre partners för framtida avel finns det. Nu finns det så pass mycket kaniner i Sverige och norden att detta inte är ett större problem. Inte just nu i alla fall, men det kan bli det om vi inte är försiktiga.
Så vilken inavelsgrad är acceptabel? Var ska man dra gränsen för att kunna bibehålla en bra avel?
Jag valde att gå in och kolla hur det är i hund och katt världen. Ska göra en enkel sammanfattning av min uppfattning.
I båda djurarternas fall har man valt att endast räkna fem generationer bak. D.v.s att de kan ha samma nämnare fler gånger i sjätte ledet och bak utan att det påverkar inavelsgraden. Man vill hålla en så lång inavelsgrad som möjligt. Inavelsökningen i en ras bör understiga 2,5% vilket ger en stegring på 0,5% per generation. Man rekommenderar att inte para två individer som överstiger 6,25%, d.v.s. kusinparning. Att para far med dotter, mor med son eller helsyskon med varandra är ofta ett brott mot deras grundregler.
Så var har jag då valt att ställa mig i denna frågan? Jag har valt att gå efter hudar och katters rekommendationer. Dock kommer jag kolla på hela stamtavlan och inte bara fem generationer tillbaka.
- Så låg inavelsprocent som möjligt
- Kullar upp till 2,5% är okej. Släktskapet ska då kollas igenom noga för att se vilka individer som är återkommande.
- Kullar som håller sig under 6,25% kan tänkas. Släktskapet ska då kollas igenom noga för att se vilka individer som är återkommande.
Om hud- och katt-avel inte räknar mer än fem generationer bakåt, gäller det då defekter också?
Nej det gör det inte. Då flera defekter och sjukdomare kan ligga latent i flera generationer kan man inte räkna bort de för att de hamnat långt bak i härstamningen.
Har du frågor eller kanske har annan information du vill dela med dig av till mig? Du är då välkommen att kontakta mig på mail.